Flykten till framtiden (2016), regi: Ulf Malmros och Jaana Fomin, 1 timme 39 minuter
Det är en överraskande ung publik jag möter i biosalongen vid Hötorget, bland dem fäder och söner och många 40+. För det här är en film där de som växte upp på 70-talet kan känna igen sig, en nostalgisk tidsresa för de som hängde i skivaffären och har vinyler kvar i skåpet och ägde en Walkman. Och för de unga som inte vet hur det är att leva utan smartphone, Spotify och sociala medier.
Året är 1973 och 23-årige Svante (Elias Palin) jobbar i skivaffär hos Bengan (Henrik Dorsin från Solsidan) en sann idealist som drömmer om att slå igenom med sin tvärflöjtsmusik. Svantes bedrövelse är att han lider av hjärtfel och har endast några dagar kvar att leva. På tunnelbaneperrongen öppnar sig dock en ny möjlighet. I framtiden kan man operera hjärtfel.
Miljön är autentisk, pudelkrull, kräppad indisk bomull blandat med utsvängda jeans och utsvävningar som ormgrop. Språket överraskar och belyser just den otroliga förändring som skett i vårt samhälle pga. av ny teknologi, internet och hur det förändrat vårt sätt att leva, vara med varandra och kommunicera. Skratten är många när vi reser 70-talet tur retur. Med sig på resorna får Svante Elsa (Victoria Dyrstad) en betagande skådespelartalang som ställer Svantes pappa mot väggen i hans mansgrisiga hunsande med frugan. Hemmafruskapet är avvecklat 2016 likaså företeelser som lördagsstek och folkhemmet.
Att se de förändringar som skett i samhället i filmen är uppfriskande och inte dystopiskt, man kan luta sig bakåt i biofåtöljen och bara ge sig hän. Hur mycket i livet styrs av slumpen, ödet eller den fria viljan? Tidsresan med Dyrstad och Palin blir ett äventyr som jag tror att många kommer gilla. Välkomna på en hjärtlig tidsresa och dra med er ungdomarna. För film är bäst på bio. Vi ses!
-Katarina Wikström, ordförande för Föreningen Ekenäs Filmfest rf.
Det är en överraskande ung publik jag möter i biosalongen vid Hötorget, bland dem fäder och söner och många 40+. För det här är en film där de som växte upp på 70-talet kan känna igen sig, en nostalgisk tidsresa för de som hängde i skivaffären och har vinyler kvar i skåpet och ägde en Walkman. Och för de unga som inte vet hur det är att leva utan smartphone, Spotify och sociala medier.
Året är 1973 och 23-årige Svante (Elias Palin) jobbar i skivaffär hos Bengan (Henrik Dorsin från Solsidan) en sann idealist som drömmer om att slå igenom med sin tvärflöjtsmusik. Svantes bedrövelse är att han lider av hjärtfel och har endast några dagar kvar att leva. På tunnelbaneperrongen öppnar sig dock en ny möjlighet. I framtiden kan man operera hjärtfel.
Miljön är autentisk, pudelkrull, kräppad indisk bomull blandat med utsvängda jeans och utsvävningar som ormgrop. Språket överraskar och belyser just den otroliga förändring som skett i vårt samhälle pga. av ny teknologi, internet och hur det förändrat vårt sätt att leva, vara med varandra och kommunicera. Skratten är många när vi reser 70-talet tur retur. Med sig på resorna får Svante Elsa (Victoria Dyrstad) en betagande skådespelartalang som ställer Svantes pappa mot väggen i hans mansgrisiga hunsande med frugan. Hemmafruskapet är avvecklat 2016 likaså företeelser som lördagsstek och folkhemmet.
Att se de förändringar som skett i samhället i filmen är uppfriskande och inte dystopiskt, man kan luta sig bakåt i biofåtöljen och bara ge sig hän. Hur mycket i livet styrs av slumpen, ödet eller den fria viljan? Tidsresan med Dyrstad och Palin blir ett äventyr som jag tror att många kommer gilla. Välkomna på en hjärtlig tidsresa och dra med er ungdomarna. För film är bäst på bio. Vi ses!
-Katarina Wikström, ordförande för Föreningen Ekenäs Filmfest rf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar