Inför Ekenäs Filmfestival 2020

Vi är alla på något sätt nyfikna på olika saker och ting. Att vara nyfiken kan vara både positivt och negativt. Alltför ofta fogas ordet en negativ prägel. Vi inom Ekenäs Filmfest vill betona med valet av nyfiken som tema den positiva sidan av nyfikenhet, genom att pröva på och lära oss nya saker. Inom filmvärlden är nyfikenheten en viktig ingrediens, för utan den skulle det inte uppstå filmer, ej heller skulle människor se filmer eller ta reda på vad olika filmer handlar om och hur händelseförlopp beskrivs i filmen. Genom nyfikenheten kan man konstatera klara helheter som tillsammans bygger upp en intressant kedja av händelser eller personer. Vi blev nyfikna på vem Helene Schjerfbeck och Maria Åkerblom var, vad den franska målningskonsten betydde för flere kvinnliga konstnärer, på de nordiska upptäcktsresandena Roald Amundsen och Adolf Erik Nordenskiöld, på isländsk film som en växande nordisk filmnation och slutligen på konstfilmen som experimentfilm.

Inför Ekenäs Filmfest 2020 har två inhemska filmer gjorts som behandlar två kvinnor som har bindningar till staden. Den ena är Marias paradis (Marian paratiisi) om Maria Åkerblom och den andra är Helene om Helene Schjerfbeck under hennes vistelse i Hyvinge i mitten av 1910-talet. Maria Åkerblom är en mycket omstridd person och bilden av henne är mycket mångstridig. Hon var hemma från Snappertuna och redan som ung såg syner och förutspådde händelser. Hon grundade Åkerblomrörelsen som till en början var inte särskilt ifrågasatt, men senare uppstod diverse komplikationer, vilket ledde till att flera av rörelsens ledare (däribland även Maria Åkerblom själv) fick fängelsedomar.

Filmen Marias paradis följer händelserna från rörelsens följeslagares synvinkel, en av dessa spelas i filmen av Saga Sarkola, som är filmfestens gäst och närvarande vid öppningen och filmvisningen. Ekenäs Filmfest tar en tjuvstart dagen före filmfesten då i samarbete med Ekenäsnejdens svenska församling anordnar en diskussion där Ekenäs kyrkoherde Anders Lindström och teol.dr., biskop emeritus Gustav Björkstrand samtalar om Maria Åkerblom. Vem var denna mystiska person som lyckades samla massor av anhängare bakom sig och som följde henne i vått och torrt.

Helene Schjerfbeck är kanske regionens kändaste konstnär eftersom hon under flere år bodde i Ekenäs efter att hennes mor hade dött och hon lämnat Hyvinge bakom sig. Filmen Helene utspelar sig under år 1915 när Helene Schjerfbeck är en bortglömd konstnär som bor i Hyvinge med sin ålderstigna mor. Hon blir hon uppsökt av en konsthandlare som vill anordna en privat utställning. Den person som blir viktig för henne är Einar Reuter, forstmästare och en stor konstälskare av Schjerfbecks konst. I Schjerfbecks anda kan man uppfriska sig på Café Schjerfbeck i Ekenäs där man kan avnjuta en stund med kaffe och en Schjerfbecktårta på samma gång som man kan se en kortfilm om Helene Schjerfbeck under sin vistelse på Sjundby gård i Sjundeå. Om Schjerfbecks unga år kan man bekanta sig i Charlotte Airas dokumentärfilm Den unga Schjerfbeck, som berättar om de tio år hon vistades i Frankrike såväl i Paris som i Bretagne.

På tal om Bretagne kan man binda till en annan film om en kvinnlig konstnär nämligen Porträtt av en kvinna i brand. Det är fråga om en fransk film där konstnären Marianne har fått i uppdrag att göra ett porträtt av en ung kvinna Héloise, som ska giftas bort och den presumtiva brudgummen vill se hur hon ser ut. Héloise vill däremot inte gifta sig och Marianne måste måla henne i smyg. Hon iakttar Héloise om dagen och målar henne i hemlighet på natten. Samtidigt som Marianne målar det porträtt hon har fått till uppgift att göra lär sig kvinnorna känna varandra och firar tillsammans den frihet de har för tillfället. Här blir man nyfiken på hur unga människor levde då de inte hade så mycket att säga till om och andra beslöt om deras framtid i synnerhet om objektet var en kvinna.

Ett eget segment på Ekenäs Filmfest är en del av de filmer som visas på Naturum. Det är fråga om delvis experimentell film som konstform. Här visas kortfilmer som prövar sig fram på olika sätt. Några exempel på dylika filmer är Empty Wessels av Petra Lindholm, Neonland av Christoffer Relander och Johan Ljungqvist, samt Rhapsody no 11 och Impression - Winter Solstice, bägge två av Petri Hagner och Mika Rintala. Empty Vessels spelades in i Katmandu i Nepal och följer bergsklättrarna i spåren upp på ett av världens högsta berg. I Neonland vill Relander lämna sitt bekvämlighetsområde och experimentera med kontrasterande omgivningar – nordisk natur kontra Hong Kong. Petri Hagner och Mika Rintala vill i Rhapsody no 11 kombinera natur och musik till en helhet. I den andra filmen tar man Claude Monets målning Impression, Soluppgång som utgångspunkt vid det finska vintersolståndet 2017. I samband med dessa filmer blir man nyfiken på vad man kan åstadkomma på film med dagens teknik. Var går gränserna för en experimentell film och hur vi skall tolka det filmkonstnärerna presenterar för oss?

När det gäller upptäcktsfärder i den verkliga världen och inte enbart inom konstfilm väcktes nyfikenheten redan för några år sedan, då Ekenäs Filmfest presenterade dokumentärer om två upptäcktsresande nämligen G.J. Ramstedt och sjökapten Fridolf Höök som båda reste i österled. Denna gång rör det sig om de arktiska områdena. Först ute är polarforskare Roald Amundsen som var den första som nådde Sydpolen. Den andra polarforskaren är Adolf Erik Nordenskiöld som är bäst känd för att ha rest sjövägen genom Nordostpassagen mellan Atlanten och Stilla Havet. Filmen Nordenskiölds sista expedition handlar däremot om hans sista resa till Grönland år 1883. Amundsen är en norsk spelfilm som beskriver Amundsen som person. Amundsen var nämligen inte bara en framgångsrik upptäcktsresande utan även en fascinerande person. För att nå sina mål drog han sig inte för att ljuga och bedra sina närmaste vilket ledde till att han fick betala ett högt pris som människa. Efter att ha sett filmer om upptäcktsresande frågar man sig vad det är som lockar folk till dylika äventyr. De gjorde sina upptäckter i en tid då man inte hade dagens teknik och kunskap, vilket innebär att man tog stora risker. De har alltså varit nyfikna på vad som funnits bakom de kända gränserna.

Slutligen har vi ett block med isländska filmer. Under de senaste åren har den isländska filmen fått internationell uppmärksamhet. Den isländska filmen är i många fall mycket speciell och beskriver ofta den isolering som Island innebär. Idag är Island visserligen inte längre ett lika isolerat land. De isländska filmerna är A White White Day och Woman at War. De är typiska isländska filmer där man plockar fram vanliga islänningar i besvärliga situationer. I detta fall en polisman som utreder sin döda frus möjliga otro och en kvinnlig ekoterrorist som vill rädda Islands natur och kultur från industrins exploatering. Med andra ord rör det sig om en isländsk nyfikenhet i dessa filmer – hur klarar dessa personer sin utmaning?

Till slut vill jag citera Gösta Ekman som har sagt om att vara nyfiken i boken Farbrorn som inte ville va' stor "Det handlar om hur du upprätthåller din egen nyfikenhet. Hur fyller du på tankarna? Det är en konst i sig." Det är det samma som vi försöker göra i Ekenäs FilmFest.



-Ulf Ljung, sekreterare för Ekenäs Filmfest